Just nu gör jag ingenting och allting. Det är kanske därför jag inte skriver någonting och inte vet jag vem jag berättar det här för egentligen. Det är vår eller så och jag är en fullständigt fulländad artonåring. Här är en pepplista:

PEPP på saker som hänt:
När jag och mina klasskamrater köpte ett paket mjölk och ett paket kakor och satt mitt i stan och diskuterade jätteprivata saker.
När jag och Elsa såg the Artist och var ensamma i biosalongen. 
När jag var på matmarknad och åt krokodil och känguru.

När jag köpte popaganda biljetter.

När jag var superrebellisk och blev känd vänsterextremist över en dag.
När jag badade på valborg och hoppade i två gånger.
Att jag tittar på massa Mad Men och Game of thrones.
Att jag nästan är klar med alla tvåans skoluppgifter. 

PEPP på saker som ska hända:
Att vara på springpride med affroperuk och glittersmink och flickvän.

Att sitta på skyskrapstak i Bangkok.
Att leva livet i Bangkok.
Att se Mew live på Roskilde. 

Att se mer Mad Men och Game of thrones.

Att kunna gå in på ölområdet på popaganda när det är småkassa band.

Att det snart är väder för att ha picknick hela tiden.

Att det snart är väder för att bada hela tiden.

Att jag planerar massa filmmaraton.
 

Jag skulle vilja bo på en båt. En sådär lagom stor med kanske två rum, sådär härligt lågt i taket i sovrummet. Den skulle ha ett däck i mörkt trä och ett namn skrivet i skrivstilstypsnitt. Och stora segel som ett piratskepp.
Jag skulle bada hela tiden. Tvätta håret i sjön och nattbada nästan varje natt, i alla fall på helgerna. Äta frukost och lunch och middag utomhus. På sommrarna skulle jag resa, åka överallt och ingenstans. Till små öar där jag fikar en stund. Till Malmö då och då och kusterna i Frankrike.

På vintrarna åker jag skridskor tidigt på morgonen, med vita små skridskor med luddig kant. Dricker varm choklad och tittar på filmer på en tjocktv, där inne i båten. 
Då och då har jag båt-tema-fester. Lyktor i masterna. Storkok på en för liten spis. Dans på däcket.
Och visst hänger jag i staden också, hälsar på i era stadiga lägenheter. Förundras över era badkar. Och sent på kvällen säger vi hejdå, jag tar tunnelbanan till min hamn och mitt hem. Aldrig blir jag sjösjuk.

Så här är den. Fortfarande lite öm, men förfärligt stilig. 
Inte är det konstigt alls att jag gjorde något med Harry Potter. Inte kommer jag någonsin ångra mig. Det känns så fantastiskt bra att ha den där. Nu sitter vi ihop föralltid, precis som jag och Harry Potter. Perfekt. 

På torsdag, alltså imorgon, ska jag tatuera mig. Åh visst hittar jag på lite om jag säger att jag inte är nervös. Det blir min första men med all säkerhet inte den sista. Det här är någonting jag måste göra, längtar längtar längtar.
Gör ett inlägg till om detta när den är så att säga, gaddad och permanent.  

Min katt försöker säga något. Hon tittar frustrerande på mig, med stora ögon. Vi kan inte konversera så värst bra, fast vi försöker. Hon vet någonting och jag kan inte förstå.
Min katt hoppar ständigt upp på badkarskanten och tittar in i väggen. Ibland ställer hon sig med framtassarna mot den. Och så jamar hon, gnällande och länge och mycket. Tittar på mig och tittar i väggen och jamar. Kanske är hon bara snurrig, men kanske så finns det någonting där bakom som ingen annan än hon vet om. Möjligtvis ligger det ett lik där bakom kaklet. Javisst, byggjobbarna bar på mörka hemligheter och gömde det där. Annars har vi kanske kaklat för en dörr till Narnia, eller en dold gång till Hogsmeade. Kanske finns ett samhälle av intelligenta småvarelser i väggen, eller min förra försvunna katt.
Det tråkiga är att jag aldrig kommer få veta, jag kommer att lyfta bort min frustrerande katt från badrumskanten och undra. Och hon kanske berättar, men jag förstår inte.  

När jag fyllde år fick jag så många fantastiskt fina ting att det kan fylla den här kategorin för flera månader.
Ett av dem var detta självlysande nagellack från ett rymdmuseeum i USA. På dagarna är det bara ljustgult och småglittrigt. När jag släcker lampan om natten lyser min naglar som stjärnor. 

Jag har ofta magiska våffeldagar. Idag var en äkta superb våffeldag. Nyss åt jag en våffla, eftersom det är våffeldag. 

Det andra sättet att fylla arton på består mindre av pastellfärger, god mat och fika. Mer av högklackat, disk och dans. För mig blev det en kväll av 90-tal. Spice girls, magtröjor, godishalsband och skrubbtatueringar. 

Det finns i alla fall två olika sätt att fylla arton på. Det här är ett av dem, under två lördagar. 

Själva födelsedagen+frukost på sängen + fika + släktmiddag. 

Födelsedagsfika 2 en vecka senare, Afternoon tea på Sundybyholmsslott. Sjukligt fint och övergott. 

Idag käkade jag och Johanna swedish fish, som hon tagit med sig från USA. De smakar inte alls som vanliga svenska pastellfiskar (för det är det som är meningen), men de är mycket godare. Smakar hallonsoda. 

Jag tycker blommor och sådant är väldans vackert. Dock är mina gröna fingrar så långt bort från gröna man kan komma, därför ska jag nu visa plantorna i mitt rum! 

En torkad ros, gissar på att jag fick den vid något slags uppträdande. 

En kotte, från ett naturreservat!! 

Och slutligen, gamla kasettband-band! 

Jag har alltid sett något fantastiskt äventyrligt i att rymma hemifrån & jag var ganska besviken att jag skulle fylla arton utan att ha gjort det. Så därför så begav sig jag, och två fina klasskamrater ut i världen i onsdags. 

Att smyga ut ur källarfönstret klockan tre på natten och lämna en liten lapp, att dricka svart kaffe på mcdonalds fyra på morgonen, komma till skolan innan städerskorna och sova en stund, planka till en annan stad och äta knäckebröd i en främmande hamn, sova i kalla garage & i soffor man inte sett förut, nattfika på cafe sylvia, värma sig på lantbussar och cykla på motorvägar. Världens gladaste.  

Med en dålig mobilkamera såg det lite ut såhär.  

Det här är ännu ett hyllningsinlägg.
Till vaniljbullar. Jag älskar vaniljbullar. (extra bra med varm choklad)